med glas under fötterna

du är sidentårar som 

rinner över krackelerade kinder och oseende ögon

du är regnet som blir till hagel och slår sönder 

marken du är taggtråd runt handleder och öppna sår

du är alla pengar jag har men likväl kan jag 

inte äga dig och du smeker

mig som rökelse och försvinner lika långsamt

synthbeats i ögonen i öronen och det blöder

ur min mun jag sväljer spöken och 

du är lika fast som eld

det är som köttade apelsiner och sönderslagna bestick 

kaos i min hjärna när du är allting utom kanel 

glitterränder och pulserande hjärtslag jag skriver

refränger i din ryggmärg men du andas lika stilla

som röken i min hals

du, du 

du är farlig rytmik med spruckna blodådror och 

din kropp skriker av illa

dold besvikelse

undertryckta danssteg målar dina händer

som regnbågar och du färgar himlen med 

alldeles för ljus röst 

alla höstlöven är borta nu och ingen 

saknad dem med 

vårtankar kittlande i nacken och inte du heller

det är solförmörkelse ikväll vi dricker

flera år gammal äppelsaft och önskar

tillbaka tobaksdoft kvävda lungor men trygghetshänder

alla moln är gröna och jag är nog färgblind vill

jag att du ska skrika åt mig men du ler och 

dina regnbågar syns inte för solen är borta

nakna fötter och alla mina kanyler är så trubbiga att ingenting känns

bara bedjande hundtassar får trassla in sig i mig och vi 

bestämmer att du bara är luft inatt

(och ja - jag är så pass tråkig att jag får lägga upp det här med) 

 

 

jag saknar förresten stockholm lite och fönstret och jag älskar det fönstret. 

oskars bild och jag ser lite hoptryckt och missbildad ut men det var mysigt. 

dessutom så snöade det den dagen.