i'll be two steps on the water

hm, mamma misstänker magkatarr. jag tycker det verkar väldigt obehagligt men 
skulle var en logisk förklaring. i alla fall är det hemskt opraktiskt - jag mår jätte-
illa och vill inte äta något vilket leder till att jag har lågt blodsocker hela tiden. 
heeeeela tiden! jag vaknar med lågt blodsocker till och med. inte jättebra. men ja, 
jag måste i alla fall gå på fotolektionen idag så jag ska cykla dit om 20 minuter. 
och det är d-dag imorgon så det är inte jättefarligt även om jag har fruktansvärt 
dåligt samvete. men ändå. idag har jag läst men inte sådant som jag borde läsa. 
typ.. naturkunskapsboken? eh. jag får göra det när jag kommer hem, haha. 


cloudbusting

när jag var liten var lena-karin och denni i usa. jag vet inte riktigt vad de gjorde där - 
de åkte iväg helt plötsligt och var borta jättelänge. jag var kanske fem år och bodde
delvis hos lena-karin. hon är min moster och eftersom de inte kunde få barn var jag 
lite hennes reservbarn. jag har hur många osammanhängande minnen som helst
från utflykter och tillfällen jag har varit hemma hos dem. de bodde på trollebergs-
vägen, i en lägenhet högst upp i de röda tegelhusen mittemot konsum. denni hade
en cykel som stod på balkongen och den hade en jätterolig ringklocka med tiger
från nalle puh eller något men vi fick aldrig leka med den, jag och klara. hon var 
kanske tre år då? lena-karin hade en katt också. hon hette russin och var något 
av min bästa vän när jag var jätteliten. världens finaste katt, randig och gråvitbrun
och det var av henne jag lärde mig gå. jag sprang efter henne i böle och höll i 
hennes svans. och hon var verkligen världens finaste katt. 
i alla fall så visste varken jag eller klara vad usa var. bara att de åkte iväg långt bort. 
några gånger fick vi spela in kasettband i min röda kassettbandspelare med klister-
märken med meddelanden som vi skickade till dem. det var väldigt läskigt, jag 
har alltid ogillat väldigt mycket att prata inför folk eller i det här fallet - en kassettband-
spelare. någon gång fick vi ett kort med djur jag aldrig hade sett innan, tvätt-
björnar om jag inte minns fel. de var i alla fall väldigt fina och lena-karin skrev att 
de hade fullt av tvättbjörnar i sin trädgård. och så stod det att de hette racoons och 
andra djur vars namn lät väldigt roliga på engelska ifall man råkade vara fem år. 
jag var väldigt glad när de kom hem - ungefär när jag fyllde år. var jag kanske fyra, 
och skulle fylla fem? jag minns inte riktigt. kanske äldre. i alla fall så hade de med 
sig en present till mig som jag fick i hallen på doppingvägen och det var min första
och så vitt jag minns, enda barbiedocka - snövit! hon hade kort, svart hår och en 
glittrig klänning med krage och puffärmar och till och med ett ställ att stå i. hon 
var min finaste barbiedocka, absolut. de kanske skulle passa någons hus när 
de var borta förresten? jag vet verkligen inte varför de var där. men lena-karin
är den bästa mostern. när jag var jättejätteliten fick jag sitta i hennes bil och 
så åt vi saltakatten-godis som var hennes favorit. och det måste vara ett av 
mina tidigaste minnen för när jag har pratat med mamma om det så var hon 
lyckligt ovetande om vad vi sysslade med, och uppenbarligen är det inte så 
bra för småbarn att äta godis. vi åkte också och hälsade på får och getter 
man fick klappa. vi klättrade på stenar. haha, mina minnen är verkligen 
oerhört osammanhängande. ja, de är trevliga i alla fall. jag saknar henne lite, 
vi träffas jättesällan. 

let me in your window

och jag måste verkligen sova nuuu 
men jag är alldeles fruktansvärt nervös inför träffen med nikki på lasarettet imorgon 
jag tycker förresten mycket bättre om lasarettet eller diabeteskliniken än att använda 
ordet sjukhus - jag vill liksom inte vara sjuk. så det känns mer okej om man utnyttjar
omskrivningar och andra formuleringar och sådär. men jag är rädd och jag vet ju att 
jag gör en del fel men det är bara för att jag är allra mest rädd för att ha lågt blodsocker.
det är verkligen något av det mest obehagliga jag vet eftersom man inte har någon 
direkt kontroll över kroppen och jag blir så himla obalanserad och förvirrad. äckligt!
och det som är allra, allra värst är således lågt blodsocker under natten. jag kan inte
låta bli att tänka på att man kan hamna i koma av insulinkänningar - det är jättefarligt,
och då kanske jag inte vaknar. så det är hemskt att sova själv. också. 

slutsats; jag vill inte diiiiiit

haha men jag vill samtidigt jättelite för varje gång jag går därifrån är jag sådär hemskt
sporrad och ivrig att göra allting rätt och sköter mig helt perfekt de följande veckorna. 
och det är såklart trevligt. mmmmmh. jag missar mattelektion och naturkunskap också. 
jobbigt. fast eftersom det inte är mina favoritlektioner och eftersom jag kan göra matten
hemma likväl som i skolan så klarar jag mig nog. ehm. pappa är i zambia nu. jag är 
lite avundsjuk för där är jättevarmt och vår. egentligen skulle han ha åkt dit igår men 
det hade blivit fel någonstans så han hade fått veta att han skulle åka på torsdag, så 
han missade för första gången någonsin sitt flyg! men han åkte idag istället. men det 
blir alltid lite konstigt för mamma blir lite mer stressad när hon måste ta hand om oss 
alla själv, plus en hund! haha. åh, vi är så jobbiga. eller ja. men hon är i alla fall ledig
denna veckan så det är lite bra? 

som sagt, jag skulle behöva sova lite mer än de knappt sex timmarna jag lyckas åstad-
komma varje natt annars. men det är betydligt mer lockande att till exempel läsa fanfiction
eller se på skins. eller något annat som man kan vara vaken för att göra? 
fast godnatt ändå, för jag borde. puss

i've come home now



sååååååå fin och jag blir sugen på att läsa wuthering heights igen 



iwork

hahaha ååh jag är så trött nu!
men jag är åtminstone i stort sett färdig och pappa har korrekturläst
han var bland annat vänlig nog att upplysa mig om att jag hade skrivit 
"man önskade genomföra dokumentändringar i kommande lagförslag"
ehm, något förvirrande med tidsordningen kanske? bland annat? 

och överraskningen igår gick jättedåligt! eller rättare sagt inte alls eftersom
det var extremt dåligt väder
fast den är i alla fall jättebra och jag har nästan inte avslöjat något så 
jag planerar att genomföra den vid ett annat tillfälle

skriva meeeer nu för jag är så himla duktig!

sea of stars

emma gav mig en jättebra idé - som kommer misslyckas jättemycket
haha
ååh jag får trixa lite
historiearbete nu som verkligen inte går framåt
vilket i och för sig beror på att jag inte skriver någonting men ändå 


ska det regna imorgon? 

pounding

visserligen väldigt sent men här är lite och ganska dåliga bilder från martinas
överrasknings-18-årsfilmfestkväll? vi var där en timma innan hon skulle komma
med tårta och allt men viss försening ledde till fönsterspionerande på grannarna
och en ganska smält glasskapelse
väldigt mysigt i alla fall




into the night

haha jag försöker verkligen skriva på historiearbetet men det går exceptionellt dåligt
jag kan koncentrera mig i ungefär fem, tio minuter men sedan blir jag distraherad av någonting, 
typ en bok eller lyssnar på musik eller ser på tv eller någonting
eller att mamma kommer in och ska säga godnatt och istället pratar jättelänge
hm 
hon föreslog att jag inte skulle läsa och lyssna på musik och ta tv:n igång samtidigt som jag 
försöker plugga men det är tråkigt och jag är hemskt trött
haha, misslyckandet. jag kanske ska ge upp eller något 

le piano

ingen hud bara regndroppar och kondens och snön smälter innan den hinner landa på min tunga

mitt nagellack flagnar och jag dansar i min säng och håret trasslar sig mellan 

mina händer 

 

all musik går för långsamt när jag ska sova 

 

andetagen fastnar någonstans innan de når bröstkorgen och mina läppar smakar salt

och så hög musik att jag inte hör någonting bara ordlösa toner och mitt hjärta slår 

tvåhundra slag per minut och spricker nästan för det är så fint

 

inga av mina ord klarar av att hålla sådant längre bara regn, toccata och tankar som är för 

stora för ambitiösa för att bli till någonting

 

 

bara sladdar överallt som sammanbinder sammankopplar och bryter isär

för ihop förstör och 

min tröja är nog verkligen för stor 

ingenting ryms och jag vill ändå linda allt runt mig 

 

 

dra in ihop hålla kvar trassla samman med elektrokablar och det är alltid 

någon kvar och jag ser ingenting med mina allseende ögon det gör bara ont och 

 

nattfjärilarna borde inte komma redan i mars

 

 

debussy och arabesques och jag har min allra finaste morgonrock och fortfarande smink 

och går och lägger mig alldeles för sent för tidigt när man vill 

vara vaken halva natten och känna på regnet smaka på regnet med min hud men jag har bara 

vantar för det är fortfarande så kallt

 

 

repeat, musik jag inte förstår inte bryr mig om men som är allt och uppfyller mig 

tills jag spricker igen för den är mer än jag någonsin klarar av 

 

 

oblekta bommulslakan och mörkblå spetsärmar och jag vill 

dela tystnaden som uppfyller mig så fullständigt och jag hör ingenting mer än 

francois vilkens samma stycke upprepas för tolfte gången bara ikväll



you brought a snack


nngghg 
jag sitter och ler som ett fån här och har gjort det de senaste timmarna
ääääääääääntligen!
och nu behöver man bara vänta till den 21:a och hoppas att 
någon delar med sig av extramaterialet också? 
iiiiih
sååååååå fin
det är typ sjätte eller sjunde gången jag ser den nu
och böckerna, jaaaa
jag känner mig sådär löjligt fixerad - speciellt eftersom alla trettonåringar också 
älskar dem. jag tycker om "finlitteratur" och det här räknas nog inte riktigt
som det
men så sött

drop that phone


den här är verkligen alldeles hemskt söt (och jaaa, ni borde se hela fast den är ganska lång) 

instyle

ååååh 
jag mår jätteilla, fortfarande såklart, och har jättejättedåligt samvete för att jag inte är i skolan 
det känns väldigt hemskt och som att jag missar jättemycket 
jag vet att jag kan göra en del hemma, men ändååå
sämst 
och utöver det så är jag som sagt väldigt illamående, igen 
vårt internet fungerar inte heller så jag använder någon grannes som inte heller
fungerar 
så jag kan inte plugga historia överdrivet bra 
laaax på allting

RSS 2.0