med glas under fötterna

lov imorgon och jag är opepp

det känns inte alls som jul och jag är besviken på mig själv för att jag inte har 

lyckats få någon som helst julstämning!

men det är trevligt med lov i alla fall - sova mycket och bara äta typ en gång om dagen 

jag måste träna också för jag blir så äcklad

det har börjat komma tillbaka jättemycket på sistone men jag är för trött för att orka göra någonting

visserligen tänker jag på sådant ofta och sådär men ännu mer nu

samtidigt undrar jag ifall det jag strävar efter är svimningskänslor, ångest, konstant illamående, 

huvudvärk, lågt blodtryck, extrem yrsel, blodsockersvängningar, blåmärken, konstant frysande 

och så vidare och så vidare

det var ju hemskt misslyckat

och lite väl många sidoeffekter och sådär

vi såg twilight idag igen 

den är hemskt söt och jag måste nog tyvärr läsa boken 

trots att jag så envist vägrat under så långt tid haha

men ååh vad fint och romantiskt och sött och vampyrer dessutom!

jag vill läsa om anne rice's böcker istället kanske, de är lätt bäst 

jag fyller år snart också 

det är direkt obehagligt och jag vill inte 

16 är liksom en lagom ålder

jag har varit det så länge nu hahah så jag kan lika gärna fortsätta vara det 

man är liksom inte vuxen men kan samtidigt göra betydligt fler saker än när man är yngre

och 17 känns som en sorts mellanting - det är bara steget innan man blir 18 och det är alldeles för gammalt! 

vill inte! jag tycker att folk får sluta fylla år 

och morfar fyllde år i måndags också 

åh, jag vill inte att någon ska bli gammal 

det var så himla hemskt då efter att klara spelat upp sin pjäs (framtidsskildring av hur folk som är födda på c:a 

60-talet upplever hur det är att hamna på ålderdomshem) och när vi gick 

ut så sa mamma till farmor att "ja, man kan ju inte låta bli att fundera på hur det 

kommer bli när man blir så gammal" och det är fruktansvärt

panikkänslor och ångest och alltihop 

allting är så himla äckligt 

igår kunde jag inte sova på jättelänge heller för jag låg och lyssnade på klockan i mitt rum och 

varje sekund blev jag ju äldre

sådant slöseri 

jag önskar verkligen att jag inte hade behövt sova så mycket 

och så sjukt obehagligt igen - där gick en sekund som jag aldrig kommer få tillbaka 

självklart valde jag att lyssna på BBC:s specialavsnitt med extralång intervju med 

en kanadensisk man som filmat ett assisterat självmord i österrike och debatten som följde

jag kan liksom inte låta bli 

jag är rädd precis hela tiden och tänker att om man gör sådant emellanåt så härdas man 

lite 

jag har på fullt allvar funderar ett tag på att bli en "coroner" (jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska) 

så att man får se det dagligen 

då måste man ju ändå på något sätt komma tillfreds med allting 

jag inbillar mig i alla fall att det inte skulle vara lika obehagligt

nu borde jag verkligen sova 

och jag saknar oskar

men vi ses nog imorgon, eller i alla fall utgår jag ifrån det 

och vi får inte släktbesök på lördag längre utan antingen på söndag eller inte alls för 

mamma orkar inte

hon har blivit så himla stressad igen och jag fasar för att någon ska ringa och säga 

att hon har svimmat på jobbet av utbrändhet - vilket faktiskt har hänt tidigare

de är så hänsynslösa på hennes jobb! jag ska aldrig bli ekonom! 

nu är jag helt skakig så jag ska borsta tänderna och sen sova lite

såklart har jag lovat att gå ut med bianco imorgon så jag måste upp tidigt och ge honom mat och sådär

för att han ska kunna gå ut lite senare innan jag går

men det var faktiskt jättemysigt imorse - jag gick och la mig tidigt och bianco valde att sova med mig 

trots att hans filt var inne hos mamma och pappa

så han sov bredvid mig på mitt överkast (fast inte i sängen såklart - mamma håller strängt på principen 

att han inte får röra några möbler haha) och sedan gick jag upp ungefär tio över 

sex imorse och då var det bara jag och han som var uppe i mer än en timma

sjuukt mysigt

jag borde göra det oftare om jag har tid och orkar och så 

men sova och godnatt