strangers
hela jag fryser nu
det är obehagligt och jag vill inte något mer än att duscha i femhundragrader varmt vatten
och dricka te som kan värma mina lungor
jag vill att någon ska komma hit och krama mig jättejättehårt så att jag slipper skaka nu
jag hatar när man får sådana här känslor
och denna veckan har de varit mer ihärdiga än annars
jag orkar liksom inte med någonting och blir alltid arg och vill gömma mig någonstans och inte komma fram igen
och jag vill sluta ha ångest och komplex och slippa ha på mig kläder som är flera storlekar
för stora för att ingen ska se
150+40+190+200+200 är alldeles för mycket och nu te med mjölk i
eller sojamjölk visserligen som är mer kalorifattigt men ändå
jag vill inte veta
jag vill inte kunna, jag vill inte veta hur man tar reda på saker
jag vill inte att det ska stå någon jävla näringsinformation i matsalen
VARJE dag
det avskräcker ju precis vem som helst
åh
jag vill inte att det ska vara så här och ibland känner jag mig ensammast
i hela världen men jag vågar samtidigt inte kräva att någon ska vilja vara
med mig
jag hatar att tappa kontakten med folk och att umgås med dem mindre och jag hatar
att ingen berättar saker för mig och jag känner mig äckligt utestängd
jag hatar att varje gång jag är på sankt lars måste jag säga att "ja, det har blivit bättre"
trots att det är panik flera gånger varje dag och att jag verkligen hatar mig själv hela tiden
jag saknar jättemycket att ha enorm självkontroll och kunna kontrollera mitt matintag till
precis den mängden jag ville och jag saknar att vågen visar mindre varje morgon och
att man slutar vara hungrig om man inte äter på flera timmar och jag saknar att sy kläder
och väskor och sticka och måla och skriva istället för mat
jag saknar att vara ute och gå varje dag och kunna sjunga med i alla bra låtar jättelångt bort där
ingen hörde och att orka sminka mig på morgnarna för att jag HADE något att
sminka och inte bara fett
och jag saknar att ha lockigt rött hår och att läsa tio böcker i veckan och sedan
inte ha en aning om var de tog vägen och
jag saknar att fotografera precis hela tiden med världens sämsta kamera och
någonstans i mig vill jag att det ska vara för ett år sedan igen
för jag mådde så mycket bättre då
faktiskt
för jag klarade mig och jag kunde kontrollera och jag kunde låta bli om jag ville och jag
kände mig duktig och hade till och med självförtroende ibland
nu vågar jag ingenting
nu är jag ingenting
ingenting, ingenting och jag saknar att vara något
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag vill leka med dej. det har jag velat länge. men jag vågar inte fråga. du vill säkert inte vara med mej. men jag tycker iaf att du är söt. mycket söt och mycket snäll. tror jag.
Postat av: titobandito
jag vill komma och krama dig. får jag det?
och jag vill också ha ett år sen, det var fina månader då.
vi blir bättre
Postat av: Cloetta
Jag saknar för ett år sen en massamassa nu.Jag saknar folk som jag var med då som jag inte är med nu. Det var kul att du var på musik direkt med du gick hem så fort och jag saknar dig :*
Trackback
