...
i ett antal veckor (eller månader) har jag tänkt konstant på att dö
det började med "Marley and me"-boken som är något av det hemskaste och finaste jag har läst
jag klarade inte av slutet fastän man insåg redan i början av boken att Marley skulle dö i slutet
sedan dog en av spykens lärare, två personer begick självmord och vi såg en film
på filmkunskapen om tortyr och självmordsbombare och emma beskrev i detalj hur man
mördade tjurar vid tjurfäktning - inom loppet av tre dagar och då bara föll allting för mig
jag kunde inte sova och tänkte på det hela tiden
jag är så himla rädd alltid, varje dag, och jag kan inte låta bli att tänka på det
samma vecka försökte jag få en tid hos kuratorn som fortfarande inte har svarat, vilket jag
inte tycker är helt acceptabelt
och det tar evigheter för mig att somna när jag är själv och jag måste hela tiden
se något på tv för annars ligger jag och tänker i flera timmar och får sådan
panikångest att det känns som att jag ska svimma
det är knappt att jag kan se filmer med folk som dör, ännu mindre djur
ett tag kunde jag inte ens se south park där kenny dör i typ varje avsnitt
det är fruktansvärt irriterande och jobbigt och jag kan helt enkelt inte låta bli
någon dag ska jag räkna hur många gånger tankarna dyker upp i mitt huvud
det är liksom hela tiden; varje gång jag ser en människa eller en hund eller
en kyrka, ambulans, sjukhus eller vad som helst
det är så himla obehagligt att man bara försvinner
det spelar liksom ingen roll hur länge eller bra man har levt, man kommer ju
ändå inte ihåg någonting när man dör
så det är inte "lönt", på något sätt
att bygga upp hela livet, hela medvetandet och en massa människor runt omkring en för
allt försvinner ju ändå
alltid
inga undantag
och jag hatar att jag har diabetes
jag har ju misskött mig så himla mycket också vilket kan betyda att jag får blodproppar och
hjärtattacker och behöver amputera armar och ben och fötter, jag kan få njursvikt och bli blind
dessutom har jag den jobbiga hudsjukdomen som gör att jag tappar hud på benen och det
är så meningslöst allting
och jag är så rädd för att dö
jag kommer aldrig kunna bo själv, för tänk om jag tar för mycket insulin av misstag och får lågt
blodsocker och hamnar i koma och aldrig vaknar?
jag är så skräckslagen dygnet runt alltid
men det hemskaste just nu är att bianco fyllde år i måndags och han är sex år och
hundar lever inte så länge
tänkt om jag inte kommer ha honom längre?
han är liksom mitt allt
han är allting jag har ofta och han är alltid där
och jag älskar honom så obeskrivligt mycket
jag kommer liksom inte klara av någonting
Kommentarer
Postat av: Mika
<3
Postat av: Parre
/: <3
Postat av: cloetta
finaste finaste ylvis! <33 :****
Postat av: t
kan du inte komma hem till mig lite? snälla, jag vill. <3<3
Postat av: Emma
puss på ylva:*
<3333
Trackback
