med glas under fötterna

ifall jag läser, hör eller ser något jättefint vill jag hålla det för mig

själv så länge som möjligt och liksom inte låta någon annan se det.

väldigt opraktiskt, och jag känner mig väldigt självisk. som min nu-

varande favoritdikt som jag har visat oskar men ingen annan. eller

min favoritblogg som jag visade anna nyligen utan att förklara

någonting (haha) efter att ha hållit den för mig själv i ett år. och ifall

någon pratar om något som jag tycker om så himla mycket, och inte

vill dela med mig av, vill jag inte direkt lägga mig i samtalet. åter

igen väldigt, väldigt opraktiskt. ibland hintar jag till er som läser, med

citat eller liknande, men det är aldrig någon som förstår. det är däre-

mot väldigt praktiskt.

nu ska jag sova och sedan till tandläkaren halv åtta imorgon. usch.